Som sagt skulle jag ju lägga upp min häststory så här har ni den!
 
När jag började rida var jag 4 år och red på bensbygårdens ponnyridskola då dom bara hade shettisar osv. Under min tid där så hant jag förälska mig i en liten svartskäckig ponny som hette Rasmus, han var en riktigt fin och snäll ponny men brukade sura för syns skull. Har tyvärr inga bilder kvar från den tiden vilket är synd då man gärna hade velat ta tillbaka den... Hur som helst så när jag fyllde 8 år så bytte jag till LRK vilket jag idag är glad för att jag gjorde pågrund av att jag lärde känna massor av härliga människor men även hittade till Sanna vilket senare såklart ledde till hästköp och att tävla med ett härligt lag, men jag ska inte skynda mig igenom historien ;)
 
I samband med att jag flyttade och att jag började på LRK så fick jag min första sköthäst och eftersom att hon var en shettis och ägaren var vuxen så fick jag inprincip ha henne som min egen ponny. Mia eller Zambi av Friheten som hon egentligen hette var ett svart shettis sto i sina bästa år.
¨

Jag skötte denna underbara ponny i 2 ½ år och under den tiden hant vi med massor. Vi tävlade en gång tillsammans i en dressyrtävling som ett par tjejer i stallet hade annordnat och vi kom 3:a, Jag var lyckligast i världen. Jag vet inte hur jäklarns många gånger som jag ramlat/skumpat av denna goding till ponny men det ända jag vet är att hon är som en hundvalp... Även om den kissar i soffan så kan man inte bli arg på den, för när man tittar den i ögonen så känner man värme,lycka, kärlek lixxom whatever. Det spelar ingen roll man kan inte bara ordentligt arg på den.
 
Under våren 2007 fick jag ÄNTLIGEN min första egna ponny, jag fortsatte sköta Mia men under sommaren så hände det som inte fick hända.  Sunny var/är ett welshponny sto med mycke egen vilja men kom ändå bra överens med Mia då dom gick på betet tillsammans men under dom en utav dom sista veckorna av sommarlovet så var båda brunstiga vilket ledde till att Sunny och Mia började tjura mot varandra. Det slutade i kaos, den illa ponnyn som jag fick lära känna under 2½ år fick nu somna in och springa över dom evigt gröna ängarna. Sunny hade av råkat sparka av benet på sin kompis och stod resten av kvällen längst ner i hagen och såg riktigt skamsen ut, förförsta gången fick jag se en häst som skämdes.  
När sunny just klivit av hästbussen som tog henne hem till mig
 
Livet gick vidare och jag fortsatte trixa och gormma med mitt tjuriga welsh sto. Under det förstaa året gick det ganska bra med tävlingar och hon hoppade som en gud, vi fick några felfria rundor på klubbisar och vi kom tvåa i en. Jag var lyckligast i världen. Men efter ett tag blev jag lite duktigare och började rida mer istället för att bara åka och det var då det hände... Hon började vägra på tävlingarna, ibland kom vi inte ens genom start eftersom att hon tvärnitade innan hon hunnit förbi startskyltarna. Det var rent utsagt förjävligt eftersom att hon hoppade lika bra hon hon alltid gjorde på träning där vi hoppade upp till 100-110 cm! Efter några tävlingar så upptäckte hon att när domaren säger.. "Tyvärr så var det där din tredje olydnad vilket innebär att du är utesluten.." så behövde hon inte hoppa mer utan skuttade lätt över hindret som jag alltid tog på vägen ut och sen så var hon nöjd. Så varje gång vi skulle tävla gick jag in medveten om att jag baraskulle få hoppa et hinder inne på bannan och då skulle det lixxom vara ör att jag var utesluten. Jag stod ut med det i 3 hela år innan jag var sjukt less på hennes dumheter. Så vi bestämde oss för att sälja henne. Nu är hon hos en superfin familj i Måttsund.